Enjoy the Silence: Sitter här i L.A och känner mig lite saknig..

Det sägs ju att man inte vet vad man har tills man förlorar det.. och det kunde inte vara mer sant.När jag drog till USA kunde jag inte vänta med att lämna Sverige.. jag var så trött på skiten och tyckte att allt var tråkigt och behövde verkligen en nystart. Nu har jag bott i L.A i ETT ÅR och TIO MÅNADER.. shit va tiden har gått fort. Nu har jag ju inte "förlorat" något sådär.. Sverige finns kvar och släkt och vänner finns kvar.. men guuud vad jag saknar mitt pack.

Jag saknar att grilla med mammsen, att sitta i en park i solen och dricka öl med vännerna, att åka på festivaler och göra dumheter, att bada och äta grymma middagar hos pappa, att höra mormors skämt, att höra min mosters garv, att leka kurragömma med min systerson, att ha spelkvällar med syrran, brorsan och John, att kramas med Daniel. JAG SAKNAR ATT ÄTA KRÄFTOR. SAKNAR.

Sverige är ett sånt enkelt land att bo i. Om man är född där det vill säga. Jag ska aldrig mer klaga på den höga skatten, för det är när jag har bott här i L.A som jag har insett hur mycket vi faktiskt får för det vi betalar. Här betalar dom ytterst lite skatt.. men så kostar ett vanligt läkarbesök $3000 (ca 20 000kr) om du inte har försäkring. Och med tanke på hur mycket jag brukar vara sjuk (har inte varit det på ett bra tag nu, PEPPAR PEPPAR) så skulle jag vara helt ruinerad om jag var bosatt här.