Nu är det ingen jävel som kommer in i min navel!

För 3 veckor sen fick jag en uppenbarelse att pierca naveln. Jag har aldrig velat ha en navelpiercing förut för att jag har aldrig tyckt att jag har passat i det, men nu helt plötsligt kändes det helt rätt.

Daniel fick följa med till Ink Monkey för att hålla handen, jag måste ju erkänna att jag var lite nervös! Förstår inte att jag fortfarande blir det.. jag har ju piercat mig ett antal gånger och vet att jag inte har några problem med det alls men blir alltid nervös ändå.

Och som jag någonstans inom mig visste, så gjorde det inte ett dugg ont. Det som var jobbigt var att jag blödde som en styckad gris (piercaren hade aldrig varit med om att någon blödit((hur fan böjer man blöda?!)) så mycket förut) så han var ju tvungen att torka massa blod i typ 10 minuter.. DET var lite jobbigt.

När vi kom hem 1 timma senare så blödde det fortfarande.. men en dusch senare så var allt tiptop! Det läker jättefint och det känns inte alls länge.. förutom när man klantar sig och drar i skiten.. då känns det mina vänner!

Det värsta av allt är att jag HATAR att bli petad i naveln och när piercaren skulle göra rent naveln så tröck han in en tops och guckade runt.. AHHH! Äcklisch!

Nu vet ni.